Att jobba 50% vilken lyx tänker många….. Lyx i dina ögon kanske ett handikapp i mina.

 Jag hade gjort nästan allt för att kunna jobba 100% med de yrke jag faktiskt valt att utbilda mig till. Att jobba med människor som behöver mig för vård.

 Idag sitter jag på en kontorsstol framför en dator, inte alls den yrkes väg jag vill, men absolut något jag trivs med och jag är glad över att kunna jobba med detta. Jag är lyckligt lottad i den bemärkelsen att jag faktiskt fick en omplaceringstjänst för de är inte många förunnat inom vården. Sen att den även nu har blivit permanent är en gåva från gudarna.

 Att man blir sjuk kan man aldrig förutspå, det gäller dock att se möjligheterna och ens förmågor och inte deppa för mycket över de man inte kan göra längre.

I allt helvete finns de någon som vill mig väl =) Nä helvete ska jag inte säga att det är, jag har så mycket fint omkring mig och jag har fått gåvan att få vara med min stora kärlek och vi har dessutom fått två helt fantastiska barn.

 Vi bor i ett stort finns hus och vi kan åka på semester, vi har mat på bordet varje dag och mina barn slipper frysa eller gå i för små eller söndriga kläder.

Jag har haft mycket tur i mitt liv, alltid har de löst sig med jobb på ett eller annat sätt jag har kämpat o tagit initiativ följt vägar som visats mig.

Jag har även tur att jag har en man som inte har tummen mitt i näven utan en man som tar tag i saker och ser sitt ansvar i Nöd o Lust. Han städar, tvättar, diskar, lagar mat, fixar med barnen var morgon så dem kommer iväg till skola och dagis, han hämtar barnen, han nattar barnen, handlar, tar hand om mig (de behövs) och mycket, mycket mer. Han är så himla bra, nästan för bra för o vara sann. Jag frågar mig ofta hur jag kunnat få vara så lyckligt lottad att finna honom.

Jag tycker inte synd om mig själv som har drabbats av de jag har och jag vill inte att någon annan ska göra de heller. Jag har skrivit detta för känner jag nu när jag gör de. Jag vill bara ha förståelse, respekt och tålamod.

Jag har mist MASSOR med bekantskaper men funnit några nya och fått behålla dem bästa. Men jag sörjer inte, jag är glad, för dem som finns, är dem som orkar och har tålamod, inte tar energi utan ger. Inte blir sur för jag avbokar i sista stund. Ni vet vem ni är och ni är guld värda alla var och en. KÄRLEK till er <3

Jag är hemskt glömsk, det är nästan skrämmande, konstant enormt trött, ganska så gnällig känner jag mig men går ofta med ett leende på läpparna, ni ger mig glädje! Jag är glad, social och positiv som människa men att gnälla är då skönt ibland, de tycker vi nog alla eller?

Nä nu får jag jobba lite…