Livet är skört och man tar kankse ibland de för givet. fick reda på imorse att en bekant på en forumsida tagit en stor mängd tabletter för att hon var trött på livet, trött på den ständiga smärtan och allt den hindrar en för i vardagen. jag förstår henne och jag är också trött på de men att gå så långt som henne har aldrig varit i mina tankar.
Hon blev räddad tack vare att hon skrek efter hjälp i rättan tid, hon ångra sin handling o det var skönt.
jag kan visst tjura o tycka det är orättvisst att jag fåt detta kroniska skit men samtidigt får jag så mycket glkädje när jag tittar runt omkring.
Min fantastiska make han skämmer bort mig allt för mycket ibland men jag är han evigt tacksam föär allt.
Jag önskar ingen den smärtan jag får dfras med varenda dag.... de syns inte men jag lovar er det KÄNNS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar